Sam och Suzy är två helt fantastiska karaktärer. De känns så bekväma tillsammans, har sådan förståelse för varandra. Och jag älskar alla de Wes Andersonska småknasiga detaljerna som inte får någon som helst uppmärksamhet utan bara finns där ändå (som att nästan bara huvudet syns i bild när mannen i den röda kappan pratar i slutet av filmen). Älskar kläderna. Älskar miljöerna. Älskar att det onaturliga är helt naturligt.